Ödet har under nästan hela mitt liv varit min största tro. Innan dess hade jag ingen direkt tro på det sättet, men när min pappa gick bort blev ödet min allra bästa vän, något att luta sig emot, en förklaring för allt som var så tungt att bära på. Sedan dess är ödet faktiskt är stor del utav mitt liv. Jag tror att saker och ting sker av en orsak och inte bara helt utan mening. Nej, så kan det bara inte vara. Ödet kan vara till hjälp vid väldigt många tillfället, iallafall för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar